I did it
Det går inte att beskriva den känslan, då jag såg mållinjen och när jag sprang igenom den och äntligen fick stanna mina ben. Tror seriöst aldrig att jag känt mig så stolt över någonting jag gjort i hela mitt liv, som då. Fasen vad alla brudar var grymma, sån jäkla girlpower så det är inte riktigt klokt!!! HELT OTROLIGT
Jag är en sån som typ aldrig tar tiden när jag springer, utan springer bara för att det är skönt, så jag hade ingen aning om vad jag skulle hamna på för tid. Men satsade på att komma under en timma, typ 58-59 min.
De två första kilometrarna gasade jag på rejält och det var inte så smart, för då blev jag jättetrötter, så då trodde jag att jag skulle komma på typ en timma. Men sen, de två sista kilometrarna, fick jag energi igen och satte fart. Tiden på mitt första, riktiga springlopp blev i alla fall, till slut 53 minuter. Om inte minutrarna säger er ett skvatt så kom jag på plats nummer 1714 och det var ca 25 000 pers som deltog!!! 
Haha, min kladdkarta! Det är lugnt, ser inte heller vad jag har skrivit ;) Äh, skit samma. Hur som helst, nu har jag delat med mig, av lite av mina tankar, i alla fall. Kanske lät lite väl happy happy om tjejmilen, men det är inte många gånger man tycker att man är nöjd över nått man gjort, så var bara tvungen. Bye Bye
// Ulrika Kärrbrand
