ulrikakarrbrand

Dagarna går och går och i dag hade jag tvåorna och vi tränade lite gemensamt på uppgifter som skulle kunna tänkas komma på examinationen som börjar i dagarna här. Barnen vet ju om att jag aldrig skulle slå dem och ettorna som jag har mest är ganska svåra att ha eftersom de älskar mig samtidigt som de är extra stökiga ibland när jag har dem, de har ju aldrig fått lov att springa fram till läraren och hjälpa henne, krama läraren m.m. Det är komiskt, när jag ska samla in böckerna så vill alla hjälpa till och då kan det bli kaos ibland. Då kan de börja bråka om vem som ska samla in böckerna m.m.

 

Tvåorna däremot är egentligen en drömklass, de jobbar väldigt bra och är läskigt tysta ibland. De förstår bättre engelska också så det är lättare att få dem att förstå. I ettan är det några elever ”med särskillda behov”, många som inte är så bra på engelska m.m. så det är en väldigt svår klass egentligen. Det går bra att ha dem, men de lektioner kräver mer planering än de med tvåorna och efteråt är jag helt utpumpad. Men det är också de ”svåra lektionerna” som man lever på länge om de går extra bra, äkta hallelujahmoments kan det bli ibland alltså haha!
Jag bara älskar det.